carolinevictoriakeckii

sjukt trött, sprängande huvudvärk och illa mående.

läget är inte på topp om man säger så..
att ligga hemma en hel dag, helt själv kanske inte är den bästa medicinen, men de är sjukt underbart och ja känner att ja verkligen behöver de!


under denna dag ska ja försöka hitta mig själv igen. den gamla caroline, som kunde skratta åt allt, inte störa sig på små saker, och skapa massa onödiga bråk. den caroline som folk faktiskt saknar..
ja är ledsen för allt ja har gjort emot alla när ja har mått såhär dåligt. ja har inte gjort de med mening.
ja har känt mig underlägsen, sämre än alla andra, att ja inte är värd någonting. ja har försökt dölja allt med ett leende på läpparna, men de funkar inte längre.. ja orkar inte gå runt och dölja att ja snart faller, för då finns de ingen som kommer tro mig när de väl händer.
allt ja vill är att leva ett normalt liv. att vakna upp varje morgon och känna att de är en ny dag, med nya upplevelser. ja vill kunna känna styrkan att vilja gå upp på morgonen och påbörja en ny dag, men de kan ja inte nu. när ja vaknar på morgonen så står alltid valen emllan att ringa till mamma och säga att hon ska sjukanmäla mig för att ja inte orkar, eller att gå till skolan och bara sitta där.
ja kan inte kocentrera mig i skolan längre, ja sitter med på lektionerna, men ja förstår ingenting av de läraren säger, och ja kommer absolut inte ihåg de efteråt..


nu har ni som läser detta, fått en liten förklaring till varför ja ofta är lite kort när ja snackar med folk, eller ofta är rätt nere och deppig, och ja hoppas att ni kan förstå. i alla fall en liten del utav de..